Sorry, det blev inget inlägg igår.

Har varit förkyld i snart tvÃ¥ veckor men tänkte att jag ändÃ¥ skulle klara en dag pÃ¥ jobbet. Det gjorde jag inte. Blev bortplockad frÃ¥n min ordinarie plats och fick sköta annat. Klokt beslut av min arbetskamrat – önskar att jag kunde fattat det själv.

Mer tryck över bröstet och yrsel. På vårdcentralen säger läkaren att det nog handlar om ett virus och om tiden. Jag har varit sjuk en lång tid och då kan man bli sån här.En av mina arbetsgivare säger - släpp taget!

Att släppa taget om tiden är svårt. Jag är van att hålla minutrarna hårt i handen, nu ser jag hur kvartar, timmar och hela förmiddagar ska rinna mellan mina fingrar. Att acceptera det är en stor och svår utmaning för mig. Och för miljarder andra människor.

Funderar pÃ¥ om jag är fixerad vid tiden. Om det är mitt stora problem. Gör det mig tjock – att jag är sÃ¥ rädd att förlora tid? Snabbmat och halvfabrikat sparar tid. Ett uteblivet gymbesök motsvarar ca 75 minuter. Ett skidpass är ungefär lika lÃ¥ngt. SÃ¥ där har jag sparat tid.

Till vad?

Tänker att jag är fixerad vid tid utan att egentligen förstå vad jag ska använda den till?

Jag har en massa klockor hemma.