02 juli 2009
Ett av mina barn fick en fästing på semestern. En stor äcklig en. Rakt i huvudet. Jag blev skärrad men köpte en fästingsnara och fick bort den med ben, huvud och allt. Tror jag.
Har till och med sparat den döda insekten i en hårt knuten apotekspåse ifall den behöver analyseras. Har den lilla odågan borrelia i tarmkanalen - det ska tester tydligen kunna svara på.
På kvällen åkte vi nattåget hem till Norrland. När alla hade somnat utom jag låg jag och kände mig rädd. Och högst dödlig. Förstår att de flesta inte blir sjuka av fästingar och i de allra flesta blir friska. Men ändå.
Allt jag har kan plötsligt tas ifrån mig. Jag är rädd för det. Har inte riktigt förstått det innan fästingen. Men den där skakiga svettiga nattstunden mellan tåglakanen förstod jag.
Tänker att det nog är rädslan för döden som fått mig in i det här projektet mot bättre hälsa. Det är det som driver mig att gå ner i vikt.
Eller rädslan för att inte leva.
4 kommentarer till “Rädd för att dö”
Lämna en kommentar
- Sockerdepp?
- "Det bara blev så"
- Blå dunster
- Regn,blogg och jogg
- Sommarfodral
- Guld och palmblad
- Vem behöver väska?
- Klädstrecket
- Reclaim the bondmora
- Boktips som sticks
- Vykort från verkligheten
- Apelsin i kolan
- Gick bara bra
- Tung baksmälla?
- Rött hår rockar
- Knepigt med respons
- Din bästa boost?
- Polka, prickar och vita ben
- Att bada utan hjärna
- Snörig söndag
- Dojor för en dam
- Sommaren i vitt
Ja, ibland slår det en, det där hur skört livet egentligen är. Värt att vårdas och älskas.
Har läst lite i din blogg nu, alltid intressant att läsa om andras erfarenheter i kampen mot övervikt. Jag har precis börjat (igår) att ta tag i min stora övervikt.
Stort lycka till – jag ska kolla in din blogg!
Hej! PÅ Västkusten där jag kommer ifrån vimlar det av fästingar och jag får minst sju-åtta stycken om året och två gånger i mitt liv har jag haft Borelia. Det behandlas med vanligt pencillin och är inte farligt om man upptäcker det i tid. Jag tycker det är vackert med oroliga mammor! Men jag tänkte ändå ifall att det lugnar dig något.
Ja det gör det. Har förstått att antibiotika botar men det är ändå skönt att höra andra berätta om erfarengheten att det går över. Tack!