Det är bondmorans månad.

Det är ju det jag bloggat om och valt omslagsbild för.

Ändå tog det mig flera dagar att komma på att just det mår jag bättre av. Bondmoraliv alltså. Tja, bondmoraliv i små doser.

Hade ju en svacka förra veckan, men jag har hittat ett bot - tegel.

Min man och jag har burit tegel från en hög på gräsmattan till en timmerhus där min pappa ska mura en bakugn. Sten för sten flyttade vi teglet, raspiga mörkröda med hål i och ljusgula dammigt släta. För varje sten jag flyttade bort, släpade jag också undan oro för det här med kroppen. En dos i taget.

Det var helt enkelt skönt att göra något med händerna. Att distrahera hjärnan med tyngre kroppsarbete än vanligt.

 

 

Lämna en kommentar

Klicka här för att avbryta svar.

Namn (obligatoriskt)

E-post (obligatoriskt) (visas ej)

Hemsida