Sju veckors semester.  En dryg månad har gått och nu börjar jag komma in i det här.

Har inte varit ledig så länge sen jag hade sommarlov någon gång på högstadiet. Nu känns ledigheten i både kroppen och hjärnan. Jag sover längre på morgnarna och gör saker långsamt.

Men till en början var jag mest rastlöst och orolig och kom då att tänka på barnpsykologen Lilian Levin. Hon gjorde en radiokrönika om njutångest.  Om känslan att inte ha förmågan att njuta tillräckligt när sommaren är som bäst, när ledigheten är där, blommorna som vackrast, grönskan prunkar och ja, ni vet.

 I början av semestern hade jag just njutÃ¥ngest. ”Shit, shit, shit –  nu mÃ¥ste jag börja känna mig ledig och utvilad och ostressad snart. Det har redan gÃ¥tt tvÃ¥ veckor!”

Sen sa en kompis att hon accepterat att hon aldrig kommer att vara riktigt avstressad, aldrig riktigt utvilad. Det kommer inte bli så och det är okej.

Jag gillade det hon sa, då lossnade pressen lite. Men själv stretar jag fortfarande emot och vill helst må superbra nu när jag är ledig. Får jobba på det här med att acceptera och släppa efter. 

Det går lättare när det regnar som nu, och mitt sällskap är en tvååring. Under några dagar är det bara vi två. Hon verkar inte ha njutångest, hon funderar inte på vad vi ska göra, hur vi ska få ut mesta möjliga av den här unika tiden. Hon är nöjd över att om och om igen få hälla en kopp regnvatten över en brandbil.

Man kanske borde ta sig en kopp.

 

 

2 kommentarer till “NjutÃ¥ngest”

1. Linda skriver:

   26 juli 2009 kl 20:09

   Hej! Himmel vad kul att ha hittat till dig! Nästa vecka skall jag gÃ¥ pÃ¥ mitt livs första möte med matmissbrukare. Jag är i ärlighetens namn lite nervös men dom är säkert trevliga. Jag menar; jag har gÃ¥tt pÃ¥ otaliga dieter och bantningskurer i mitt liv – men sÃ¥ länge jag inte behandlar min stora övervikt som ett missbruk sÃ¥ spelar det ingen roll hur mÃ¥nga dieter jag gÃ¥r pÃ¥.

   Svara
   • Tjica skriver:

     28 juli 2009 kl 14:28

     Välkommen Linda!

     Kul att höra från dig och att du verkar peppad på mötet nästa vecka. Jag har också träffat matmissbrukare inom nätverket Anonyma överätare. Det var mycket intressant och jag tänker då och då på vad de berättade. Vet inte om jag själv är matmissbrukare, men tankegångarna och jämförelserna med andra missbruk är spännande. Hoppas det hjälper dig och att du hittar hit till bloggen igen, berätta gärna mer.

     Om du är intresserad sÃ¥ finns ett par artiklar/reportage jag gjort kring Anonyma överätare – titta under rubriken Tjock pÃ¥ första sidan. Stort lycka till!

     Svara

Lämna en kommentar

Klicka här för att avbryta svar.

Namn (obligatoriskt)

E-post (obligatoriskt) (visas ej)

Hemsida