Ett företag undersöker just nu tjocka människor. Företaget ska ta reda på vilka trender det finns inom viktminskning. De skickade mejl till mig och frågade om jag ville vara med i deras undersökning, de vill göra en personlig intervju i Stockholm i början av nästa månad.

Det blir ingen personlig intervju, jag stämmer inte in på kriterierna. Man ska ha ett BMI över 30 och ha ätit någon slags medicin mot övervikt.

Nu kanske du förväntar dig att min ryggmärg automatiskt spjärnar mot och tycker att det här är skit. Marknadsundersökningsföretaget vill sÃ¥klart gör profit pÃ¥ tjocka – buäh! Den tanken har jag i och för sig tänkt, men först reagerade jag sÃ¥ här:

1, Haha- det hade varit roligt att höra vilka frågor de skulle ställa.

2, Skönt att överviktiga själva blir tillfrågade.

Det stör mig inte att de vände sig till mig. Det som stör mig är att jag fick bränsle pÃ¥ en brinnande tanke som redan finns i mig. Tänk om jag bara gÃ¥tt pÃ¥ den här kbt-trenden. Allt ska ju vara kbt nu för tiden. Snart kommer kbt-bubblan att spricka och dÃ¥…

Tja, så vad ska hända då? Kbt har kanske blivit lite väl hyllat. Inte bara som behandling mot övervikt utan överlag. Man får komma ihåg att kognitiv beteendeterapi är populärt eftersom det är relativt billigt i och med att det är en tidsbegränsad terapi.

Men å andra sidan är det rätt skitnödigt av mig att  gå igång på det här. Räcker det inte att behandlingen funkat?

 

 

2 kommentarer till “Trendkänslig”

1. Isabella Swan skriver:

   22 juli 2009 kl 16:15

   Jag hÃ¥ller med om att KBT som dagstidningarna beskriver det – tio sessioner hos terapeuten och problemen är VÄCK, smärtfritt snabbt och enkelt, en beskrivning som enligt min uppfattning har ganska lite gemensamt med nÃ¥gon form av terapi – är galet upphaussat, och att det även marknadsförts inom medicinen som om det vore ett universalmedel, antagligen, precis som du skriver, p.g.a. att det är tidsbegränsat. Men, som kanske redan framgÃ¥tt, jag tycker egentligen inte att det som beskrivs i vad man kanske kan kalla ”KBT-trenden” är särskilt likt KBT som jag själv kommit i kontakt med den. Terapi är tämligen arbetsamt och kräver att man bÃ¥de gör en massa saker som man egentligen inte alls vill göra och som ger en fetÃ¥ngest samt gör mÃ¥nga gÃ¥nger ganska ont, det känns som om tidningarna missar det.

   Svara
   • Tjica skriver:

     23 juli 2009 kl 16:04

     Tämligen arbetsamt, så sant.

     Svara

Lämna en kommentar

Klicka här för att avbryta svar.

Namn (obligatoriskt)

E-post (obligatoriskt) (visas ej)

Hemsida