27 juli 2009
Nu blir det skryt. PÃ¥ mitt sommarställe växer det galet mycket smultron. Runt huset, vid uthuset, i slänten, under stora granen, vid lekstugan, pÃ¥ uppfarten – ja i princip överallt.
Det går att plocka en tallrik varje dag.
Stolt som en tupp går jag här och tänker på att när andra pratar om sina smultronställen så pratar de symbolspråk. Men mitt ställe är en favorit som helt och hållet bär upp namnet smultronställe.
Håhå jaja.
2 kommentarer till “Ett smultronställe som bär”
Lämna en kommentar
- Stefan Holms sötsaker
- Balansera på ett hekto
- Kroppslust
- Parasåld
- En klubb för mig
- Hästkraft
- Stora öron, tack
- Vin eller marin?
- Till havs
- Sola hjärtat
- Högtryck i blodet
- Kraschade krokar
- Njutångest
- Kroppsarbete
- Ja, Stephan Rössner!
- Trendkänslig
- En syrsa i skärgården
- Kronofogden på en lördag
- Dalbanan
- Sockerdepp?
- ”Det bara blev sÃ¥”
- Blå dunster
Daaaaaammmn vad avundsjuk jag blev nu.
Sprätt sprätt (det är mina tuppfötter som låter).