Kära du,

tack för att du läser! Jag blev glad och rörd när jag kollade statistiken och såg att ni som besöker sidan  fortfarande går in och kollar ungefär som förut fast jag nu mest skriver på onsdagar.

Sen förra onsdagen har det hänt ovanligt mycket i livet, stora saker som gör mig bÃ¥de glad, lättad och samtidigt sorgsen. En del saker är än sÃ¥ länge hemliga (Ã¥h nej – inget tredje barn pÃ¥ gÃ¥ng) jag kan nog berätta mer nästa vecka.

En rolig sak är att jag har varit pÃ¥ lägenhetsvisning. Mmmm, jag är sugen pÃ¥ flytt – förhoppningsvis gÃ¥r det vägen i slutet av veckan.

Jag har varit pÃ¥ banken – snälla snälla fÃ¥r jag lÃ¥na pengar? Efter 25 minuter kom ett ”jo”. Puuuust – det var tydligen lättare att lÃ¥na förr i tiden (för fem Ã¥r sen dÃ¥ jag ocksÃ¥ tog bostadslÃ¥n).

Hur som helst. Det har varit en spännande och läskig vecka. I går skulle jag ringa ett av det där samtalen som bara måste ringas. Jag minns att  jag känner mig nervös. Ovanligt nervös. Det ligger sex pepparkakor i fatet på soffbordet.

Jag tar en och känner att klumpen i magen krymper. Jag tuggar och känner mig lite lugnare. Sen ringer jag. Samtalet går bra. Men efteråt är alla pepparkakor är borta. Va? Åt jag sex stycken? Det måste ha låtit helt galet i telefon!

Äh, det gick ju bra. Nervositeten väckte ett kakmonster i mig och kakmonstret lyckades hålla mig på banan så jag fixade det som skulle fixas. Jag sa det som behövdes. Så kakmonstret var min vän.Det är just det som är problemet när jag ska lära mig att sluta använda mat för att hantera jobbiga känslor.

 

 

En kommentar till “Nervositet väckte kakmonstret”

1. Isabella Swan skriver:

   18 november 2009 kl 15:45

   Jomen vi dumtittar in fördenskull du skulle ha fått för dig att avvika från veckopostmönstret.

   Jag känner igen det där nervositetsproblemet, kan jag säga. Alldeles för väl.

   Svara

Lämna en kommentar

Klicka här för att avbryta svar.

Namn (obligatoriskt)

E-post (obligatoriskt) (visas ej)

Hemsida