Jaha då har jag gått upp i vikt igen. Två kilo på kort tid. Mycket jobb, lite vila och utebliven träning var allt som behövdes.

Morr. Klart jag  blir sur. Jag suckar, svär och himlar med ögonen när byxorna inte sitter lika ledigt. Det kan jag göra. Men jag tänker inte oroa mig på allvar.

Förra gången det här hände gick jag ner de där kilona på en lika kort tid som det tog att gå upp dem. Så var det också gången innan. Och gången dessförinnan.

Jag minns det för jag har skrivit om det här på bloggen. Jag minns det ännu bättre för jag kommer ihåg era svar:     

1. Ta det lugnt

2. Gå på toa

3. Fortsätt träna, det har ju funkat bra hittills.

2. Ät bra som vanligt – snart planar det ut.

Sanningen är att om jag lÃ¥tit missnöjestankarna bara stanna i huvudet hade varit skadligt för mig. Jag hade troligen fortsatt gÃ¥ upp i vikt. SÃ¥ har det funkat tidigare i mitt liv. Neggotankar har sänkt mig – ”äh, jag kan ju inte behÃ¥lla en lägre vikt, det här är meningslöst, jag ger upp – hit med en pizzabit!”

Tack och lov har jag börjat ta tankarna utanför huvudet. Tack och lov har jag skrivit och dem och tack och lov har ni svarat. De här bloggminnena är nu till stor hjälp för mig. 

 The power of blogg. 

The power of läsare.

Tack!

 

 

Lämna en kommentar

Klicka här för att avbryta svar.

Namn (obligatoriskt)

E-post (obligatoriskt) (visas ej)

Hemsida